tisdag, januari 03, 2006

Envishet!

Lite inledningsinfo: Jag arbetar på en kundtjänst hos ett företag som säljer varor till fristående butiker.

Kund ringer: Hej, jag heter så och så och ringer från den butiken.
Jag: Hej!
Kund: Vi har kundnummer 012444. (vet inte om det var exakt de siffrorna, men vi låtsas det.)
Jag: Tyvärr, det är inget kundnummer. Ert kundnummer måste vara fem siffror, och börja på en tvåa.
Kund: Vårt kundnummer ÄR 012444.
Jag: Eh... Det kan det tyvärr inte vara, alla våra kundnummer är femsiffriga.
Kund: Men, vårt kundnummer ÄR FAKTISKT 012444. Det står det på fakturan jag fick från er!
Jag: Jaha... Men vi har inga kundnummer som börjar på en nolla, det måste börja på en tvåa. (Nu börjar jag bli lite förvirrad , jag vet att jag har rätt, men han är väldigt påstridig och jag vet ju att han är kund hos oss.)
Kund: Det STÅR klart och tydligt på min faktura att vårt kundnummer ÄR 012444! (Nu börjar han låta väldigt irriterad.)
Jag: (För att lugna ned honom.) Jag söker efter ert kundnummer under tiden. Vad ville du beställa?
Kund: Beställa?
Jag: Ja... Eller du kanske hade en fråga ang fakturan?
Kund: Nej, jag vill förlänga mitt abonnemang.
Jag: Eh... Ursäkta?
Kund: (Nu riktigt uppe i varv.) Du verkar ny, har du jobbat länge?
Jag: (Börjar bli riktigt irriterad.) Två år!
Kund: Och inte kan förlänga abonnemang? Hmpfr...
Jag: Men vi har ju inga abonnemang! (Uppgivet...)
Kund:... Eh... Var har jag kommit?
Jag: Till företaget Så och Så!
Kund:... eh...GAPSKRATT! (Men hjärtligt sådant...)
Jag: ... (Sitter som ett fån...)

Det visar sig att kunden inte alls skulle ringa till oss, men slog ett kortnummer och pratade med nån annan i butiken under tiden den automatiska välkomstmeddelandet spelades upp. När han sen hörde mig svara kundtjänst, trodde han att han kommit rätt. Han bad så mycket om ursäkt för sin otrevliga attityd och vi la på med ett skratt.

Vad vill jag säga med detta? Egentligen ingenting, det var bara lustigt hur det kan bli och jag fick mig ett gott skratt även idag!