Min subjektiva åsikt...

Fast i träsket igen...

Det är många år sen sist. Har lyckats att stå emot, även om jag sneglat längtansfullt ibland. Har tänkt att det är för dyrt och tar för mycket tid. Bäst att låta bli, jag vet ju hur det blir...

I måndags åkte jag dit! Var inne på Stadsmissionens secondhandbutik (Smulorna) och där låg det: PUSSLET! Såg så litet och oskyldigt ut, bara femhundra bitar. Kartongen var fräsch och påsen med bitarna var nogrannt igenstängd. Det syntes att det här var ett pussel där åtminstone 490 av 500 bitar skulle finnas. Fin bild var det också, ett sagoslott med tinnar och torn. Tror att det ligger i Tyskland nånstans.

Stod med det i handen ett tag. Övervägde konsekvenserna av att köpa det. Tänkte att jag kanske blivit mognare med åren, att ett pussel inte behöver göra mig asocial längre. Att jag kan ha ett pussel liggande på bordet utan att ägna all min tid åt det...

Det som avgjorde var priset, 20kr. Fyra öre per bit... Inte mycket att fundera på! 20kr till de hemlösa, ett pussel till mig.

Detta var i måndags. Pga uppbokad kalender har jag lyckats undvika det hela veckan, ända till igår. Sambon och jag skulle kolla på film hade vi sagt, Gangs of New York gick på TV'n. Sen ändrade vi oss efter att ha läst en recension i DN och istället skulle vi se en annan film som började en timme senare. Sambon satte sig framför datorn, jag tog fram mitt pussel. Klockan var då 21.oo. Som tur var pusslar jag på bordet framför TV'n så jag kunde kolla på (eller snarare lyssna till) filmen samtidigt som jag pusslade, för nu var jag fast! Klockan 02.30 började sambon prata om att sova, han skulle upp kl 9 nästa dag. Då satt jag fortfarande med mitt pussel...
Det tog ganska mycket viljestyrka att resa mig upp från soffan, jag hade ju inte så mycket kvar, men jag gjorde det! Stolt!

Ska sätta mig och göra klart det nu. Tur att man bara köpte ett som var på 500 bitar, det fanns ju upp till 2000... När jag är klar låter jag det ligga en dag, sen åker det ner i kartongen och skänks till Smulorna igen. Det är processen, inte resultatet som är viktigt. Men för att ge bort det, måste jag gå in i butiken. Och där finns det fler pussel, större pussel, många pussel! Jag vet att det är kört, jag kommer att köpa ett till. Nu när jag har testat igen, finns det ingen återvändo...

posted by Bionda @ 11:22 fm