"Det blåser friska vindar!"
Vilket busväder! Var som att titta rakt in i en vit vägg när man drog upp rullgardinen och det blåser rejält. Kuling ute på sjön tydligen. Skulle kryssat med Viking Line idag men nollåttan och vi kom fram till att det inte är SÅ kul att snyta sig i a la carte-restaurangen samtidigt som båten kränger. Har bokat om till nästa helg.
Nollåttan har för övrigt trotsat elementen för att spela biljard med en polare, så jag är gräsänka under dagen. Har tänkt utnyttja min hemmadag med att snyta mig och dricka te, suck! Men jag tror att jag ska vara lite duktig också. Strykhögen börjar se vinglig ut pga sin höjd. Blir nog att sätta på nån film och ta en svängom med järnet. Borde diska också. Fashinerade hur många glas och koppar som går åt när man är två sjuklingar hemma!
Dammsugaren lämnar jag dock till 08'an... *he he he*
Det är syyyyyynd om mig!
Hemma från jobbet idag. Märks mer i min plånbok än på mina kollegors arbetsbörda skulle jag tro... Men med en hals som känns som ett rivjärn var det dags att inse fakta, lika bra att stanna hemma. Har feber, men verkar inte vara så illa däran som nollåttan, hoppas jag fått nåt annat än det han har/har haft!
För övrigt kan jag nämna att jag blev censurerad på ett forum idag. Skrev "shit pommes frites" i ett inlägg, nästa gång jag loggade in var "shit" ersatt av ####. Lite lustigt på nåt sätt...
Intet nytt på västfronten...
Idag har det inte hänt mycket. Halsen gör ont, men varken mer eller mindre än i morse. Nollåttan är fortfarande sjuk. Eller sjuuuuuk som han säger.
Det har snöat en massa, men det var väl inte så spännande det heller. Är ju trots allt december!
Har haft det lugnt på jobbet, ja det vet ni ju hur nytt DET är...
Borde väl vara nånting värt att berätta, nåt enda litet som inte hade hänt igår. Hmmm... Mina nya vinterskor läckte in idag eftersom jag glömt spraya dem. Inte mysigt!
Inser mig besegrad, den här dagen kommer att försvinna spårlöst ur mitt minne. Farväl 28/12 2005, tack för besöket!
Jag kom, jag såg, jag deltog...
Det blev träning, duktig flicka! Känner mig lite risig i halsen dock, får se hur det går i morgon...
Halsen är lite ajaj...
Verkar som jag kanske får min önskan (?) uppfylld, halsen ömmar nämligen. Det var så det började på nollåttan... Får se hur det känns när jag kommer hem, om ingen försämring skett ska jag försöka pallra mig iväg till träningen iaf. Nån som vet var gränsen går för när man bör låta bli? Självklart ska man inte träna med feber, det är inte bra för hjärtat. Men nån sa att halsont var värre än snörvel, eller var det tvärtom? Nån träningsguru där ute?
ÅHH, va tråkigt ett ojobbigt jobb är...
Måndag... eh tisdag var det visst... morgon. Mitt lugna jobb är ännu lugnare den här veckan, ser inte fram emot det. Men men, leverantörerna har skickat hit chokladkartonger och kaffemaskinen är laddad, så det ska nog gå det här.
Min älskade nollåtta ligger hemma och snörvlar, stackars honom! Har jag otur (tur?) drabbas jag med, just nu skulle snörvel vara roligare än att äta choklad med lika uttråkade kollegor...
08 vs 0502
Kom hem idag efter en jul på vischan. Är själv en sån där inflyttad lantis, och trots att jag älskar Stockholm är det alltid lika mysigt att komma hem till sin gamla bonnhåla. Där vet man vad som gäller. Pappa är i garaget, mamma i köket. Nu är visserligen min mor en "skjuter älg och målar hus"-typ av mamma, lika mycket som hon är en "baka bullar och sy gardiner"-typ, men på landet vet man vad som gäller.
Min stackars ohändige 08-teoretiker till sambo har det dock inte alltid så lätt vid dessa besök till Skaraborg. Pappa pratar västgötska, vilket ibland leder till språkförbistring, men de har hittat gemensam mark i whiskeyflaskan, och efter ett glas eller två brukar de förstå varandra ganska bra... Nollåttan är fd busschaufför och då hans svärfar också innehade detta yrke tidigare (på 60-talet visserligen) så finns det alltid nåt att prata om. Mest är det far som pratar och 08'an som lyssnar, men det verkar funka.
Värre är det då med svågrarna. De pratar om byggställningar, grävmaskiner och dylika ting som min älskade nollåtta mest sett på bild. 08'an nickar och skakar på huvudet i takt med hur de andra gör, men han har sällan mycket att tillägga angående priset på olika typer av grus eller den senaste maskinmässan. Men han försöker tappert! Min ene bror är dock sportgalning och där kan nollåttan äntligen komma till sin rätt. Han impar starkt på svågern med fotbollssnack och svänger sig ledigt med fakta från OS 1972.
För min del är jag dock glad att 08'an inte är så lik mina manliga släktingar. Lastmaskiner, skruvdragare och älgstudsare är ämnen som inte intresserar mig nämnvärt... Skönt att vara hemma hos mamma, skönare ändå att komma hem till oss!
Alldeles för lite magsår i mitt liv!
Ofta läser man om alla de som har för mycket att göra på jobbet. Hur de springer runt som yra höns och odlar magsår. Mer sällan är det nån som skriver nåt om hur jobbig motsatsen är.
Idag satt jag på jobbet och tyckte SÅÅÅ synd om mig själv, precis som jag gjort varje dag den senaste månaden. Vågar knappt skriva att det beror på att vi har lågsäsong och att jag därför tillbringar mycket tid med att inte göra nåt alls, hoppas jag inte får hotbrev nu från alla sönderstressade julfirare... Men tro mig, i längden är det OERHÖRT stressande att inte ha nåt att göra! När man läser aftonbladet.se så många gånger om dagen att man har stenkoll på senaste turen i Linda/Fadde-karusellen och kan citera Spears/Federline, då är det illa!
Det konstiga är att när man har lite att göra, får man nästan ingenting gjort. Man påbörjar nåt, sen tar man en paus och denna är oftast längre än den tid man jobbat. I slutändan blir ju allt klart i tid, men långsamt går det.
Så idag hade jag två mål:
1. Endast gå in på aftonbladet.se en gång per timme. Hade lite abstinensbesvär, men jag klarade det ganska bra.
2. Jobba effektivt i en timme i sträck. Fy va tungt det var! Men jag gjorde det tom två gånger!
Stolt tog jag ett par praliner som avdelningen fått i present, skapade en blogg (dvs denna) och tog julledigt. Det behövdes nu...
Längtar till våren när jag också får gå med i klubben av Losecberoende fjäderfjän!!!
En ängel på tvären!
Åkte tvärbanan igår morse. Stod i min egen lilla vrå (?) och muttrade över den företelse som kallas morgon. Vem kom på att det är "normalt" att gå upp 06.15 fem dagar i veckan? Om ni har svaret på det, hör av er! Jag kräver en utredning av ansvarig myndighet! (Och eftersom detta är Sverige, är jag säker på att det finns en sådan...)
Från ämnet... Stod alltså där på tvären och tyckte synd om mig själv, när föraren plötsligt ställer sig på bromsen. Mig gick det ingen nöd på, då jag redan lutade mig mot en vägg i rätt riktning. Värre hade det kunnat gå för konduktören (kallas de så?) som kom gående i vagnen. Han påbörjade en framåtdykning, men utan att tänka slängde jag ut en arm och lyckades hindra hans framfart så pass att han hann få tag i en stolpe att hålla sig i. (Rena superhjälteinsatsen...) Han sa tack och sen tänkte jag inte så mycket mer på det.
Men ett par minuter senare kom han tillbaka med ett litet klistermärke som föreställde en ängel, på baksidan hade han skrivit "God jul!".
Kanske man kan se det som lite komiskt att en vuxen man ger en annan vuxen ett klistermärke, men gesten var så söt och definitivt annorlunda att jag kände mig glad hela förmiddagen. Inte varje dag man blir utnämnd till räddande ängel!
Du lovade ju!
Om man lovat sig själv något, men sen ändrar sig, är det att bryta ett löfte? Hur som helst, jag hade lovat mig själv att aldrig blogga, but here I am! Vet inte om jag har något som är värt att berätta, men ibland är det som verkar litet egentligen det mest viktiga. Och ibland är det skönt att dela sina tankar med andra, oavsett om det handlar om existensiella problem eller något man såg på bussen. Bara min lilla subjektiva åsikt...
